Image may be NSFW.
Clik here to view.
Anders Borg har uppträtt olämpligt på en fest. Såpass olämpligt att det kan handla om lagbrott. Detta bör förstås prövas, i en normal rättsprocess. Så långt inga konstigheter. Men vad kan vi dra för slutsatser om Borgs ”egentliga” personlighet utifrån detta? Ingen alls, menar jag.
Jag har sett åsikten framföras i sociala medier att ingen gör den här typen av misogyna handlingar utan att ”egentligen” vara sexist. När hämningar släpper, menar man, visar sig en persons ”egentliga” personlighet. Är man inte sexist så gör man inte sexistiska saker, ens när man är berusad och självkontrollen är satt ur spel.
Det här stämmer helt enkelt inte. Vi har alla otrevliga impulser som bubblar under ytan hela tiden, många som vi inte ens är medvetna om, som kontrolleras av delar av hjärnan som har till uppgift att just hålla impulser under kontroll. Det kan handla om allt från ”Gud vilken tråkig fest, jag går och lägger mig på soffan därborta och sover en stund” till ”Vilken läcker tonårsson värdparet har, undrar om man skulle flörta lite.”
Att vi alla har olyckliga impulser har visats i experiment som exempelvis The Implicit Association Test, en test som experimentellt visar hur i princip alla människor har rasistiska impulser (även de flesta i ett så uttalat icke-rasistiskt land som Sverige – som t.ex. Soran Ismail, som har tagit testen på TV). Dels är vi biologiskt konstruerade för att snabbt dela upp världen i ”oss” och ”dem”, dels har vi matats av populärkultur och nyhetsmedia med bilder av våldsamma ”andra”, ofta lite mer mörkhyade, och ordningssamma ”vanliga”, ofta lite mer ljushyade. I kombination gör detta att vi reagerar impulsivt rasistiskt – om vi inte får tid att tänka efter. Samma mönster finns vad gäller sexism.
Men det är det som är själva poängen med att uppföra sig civiliserat utifrån en inlärd värdegrund – att man kan ställa sig över sådana inre impulser, att man trots biologi och betingad rasism och sexism förstår att impulserna måste bemästras och att man sedan också gör det.
Så varför ska Borgs hela personlighet bedömas utifrån just ett tillfälle då han tappar kontrollen, då en viktig del av hans personlighet är utslagen – den kontrollerande delen. Det borde rimligtvis vara tvärtom, att en persons personlighet bedöms utifrån personens hela personlighetsregister. På exakt samma sätt som vi inte bedömer Soran Ismail eller mig eller de flesta andra som rasister för att vi reagerar betingat rasistiskt på The Implicit Association Test
Därför är det olyckligt och felaktigt att jämföra Anders Borgs uppförande med den medvetna och utstuderade sexism som existerar i exempelvis Iran, Saudiarabien eller Vatikanen. I de senare fallen handlar det om utstuderad, genomtänkt sexism, inte en stund av bristande självkontroll. Sexism per medveten design är vedervärdig på ett helt annat plan, på samma sätt som att det är en fundamental skillnad mellan regelrätt apartheidspolitik och en bristande förmåga att undertrycka betingade rasistiska impulser i experimentella test.
Med detta sagt bör inte Anders Borg komma undan rättsliga konsekvenser för att han var berusad. Det är ett ogiltigt argument när man är rattfull och det bör likaledes vara ett ogiltigt argument när man är fyllesexist. Självkontrollen borde ha kickat in i ett tidigare stadium, men det gjorde den inte.
______________________________________
Vill ni veta mer om vetenskapen bakom omedvetna impulser och undertryckandet av dessa så bör ni läsa Robert Sapolskys nya bok, Behave: The Biology of Humans at Our Best and Worst. En fantastisk bok, med enorma mängder information. Har ni inte riktigt den tiden kan jag rekommendera ett pod-inslag från Radiolab där Sapolsky kommer in på slutet. http://www.radiolab.org/story/revising-fault-line/
